I natt, någon gång runt 4 hörde jag konstiga ljud. Det stånkades, stönades och rasslades. Maken var på ingång och det var tydligen inte helt lätt att lämna stenen han kom ifrån utanför... Oliver vaknade och skrek... Alicia såg eländet men vågade inte säga något... och jag var tvungen att gå upp och lugna barnen. Stanken som mötte mig fick mig att vända i dörren och gå och lägga mig igen. Herregud, vem var denna grottmänniska som utstötte gutturala ljud djupt nerifrån magen? Var det honom jag gifte mig med en solig dag för några år sedan?! Det blev raka vägen in i duschen för att sedan slita fram rakhyveln för ta sig an det sk ansiktet. Jodå, det såg minsann ut som maken. När åbäket sedan lagt sig och de sedvanliga snarkningarna fyllde luftrummet så kände jag mig trygg. JO, det ÄR min man...