ursäkta min frånvaro. migrän och familj har stulit min tid och jag har låtit dem göra det. 

nu är jag tillbaka med en bildkavalkad som heter duga. bilder från fredagen som vi tillbringade i göteborg med lunch på farelli's, liiiite shopping på nk och så det viktigaste, disney on ice. barnen hade väntat ivrigt på detta, särskilt oliver som inte tidigare sett detta (alicia har varit ett par gånger med mormor). någon shopping i scandinavium blev det inte då det i mina ögon (och p's) var hutlösa priser. 110 för lite popcorn? 90 för plastpåseförpackad sockervadd? nej tack. 

men bilder blev det och dessa kommer här! enjoy!

i går morse vaknade oliver och lät som han kedjerökt hela långa natten. kombinerat med lite feber fick det bli en dag hemma. pappa drog lotten att få vara hemma på förmiddagen och jag åkte till jobbet för att få undan så mycket som möjligt. svårt att hinna med när beställningarna på glasskålar ramlade in hela dagen och jag fick ett nytt smeknamn, glasblåsar'n. 

efter lunch körde jag och hämtade alicia och pappan blev avbytt och fick åka till jobbet för att få lite lugn och ro. barnen lekte lugnt på sina rum tills oliver började låta lite väl gnällig. jag bar ner honom, la honom i soffan och fem minuter senare sov han som en stock. två timmar senare, ungefär samtidigt som pappa kom hem, vaknade han lika rosslig som tidigare.
i dag är det fortsatt lite feber och mycket hosta. näsan snorar och ja, det är väl en vanlig förkylning som drabbat honom. igen...

alicia som hade sett fram emot kalas idag blev lite besviken när självaste födelsedagsbarnet hade fått hög feber och fick ställa in alltihop. kalaset är nu flyttat till fredagen innan jul (när p för övrigt har den dåliga smaken att befinna sig i turkiet).

så jag har hunnit med tvätten och paketinslagning, långa svordomar över mac och apple tv (funkar inte för de har sålt äldre modeller till mig...).
jag spelar candy crush så länge jag har liv och sedan tigger jag på mina bara knän över nya liv (som Annelie snällt skickar till mig). har ni spelat det? oerhört sött och beroendeframkallande.

nu kör vi vinterstudio och dricker julkaffe. snart blir det kalas hos morbror. 

tog oss hit, till falkenberg. jag hade för mig att där fanns ett glasscafé och mycket riktigt, det fanns ett. med godaste glassen från sia i magen traskade vi ner på stranden och ut på bryggan. det blåste rejält men vi kan väl kalla det för uppfriskande.
därefter styrde vi mot slöinge och solhaga stenugnsbageri för frasigt och gott levain bröd. och efter det blev det ett stopp på godmundsgården för lite korvar i olika slag som ska grillas en fin kväll.
men nu ligger två mätta och nöjda barn i sina sängar och deras föräldrar ska ta sig en kopp kaffe och sjunka ner i soffan en stund.

vad har ni haft för er denna dag?



det var ypperligt väder för surfing, vi kom dock när de tröttnat och övergick till beach volley.



havet



oliver var lagom road av att gå ut på bryggan utan skrek mest om att han ville till bilen...



finaste alicia med väska med ipod i



"hördu morgan, var har du ola-conny i dag?" snart är det klippning.



"här vill jag bo, kan vi det, snälla?" tyckte alicia



den här lilla pippin dök i och fångade en liten fisk precis intill oss. här har den dock hunnit sluka den.

har vi tillbringat i grötvik. vi gjorde ju ett försök i går, men blev stoppade av regnet. i dag ersattes så sakteliga de mörka molnen mot sol-dis och det var riktigt skönt tillslut. barnen gillar ju att vara ute och även om man inte kan tro det på bilden, så hade även oliver kul. det som inte var kul var att mamma hotade med att lämna honom där om han inte tittade in i kameran mer än en nano sekund.
mot slutet blev det även ett litet ofrivilligt bad för den unge herrn som tydligen hellre sätter livet till än att bada eftersom allt bemöts av "aldrig i livet" numer.
slutet gott - allting gott.



tre stycken stooora krabbor fick de upp som sedan släpptes tillbaka på ungefär samma ställe som oliver försökte förena sig med havet.



dessa vackra blommor växer överallt mellan klipporna. någon som vet vad det är?



tillslut blev det för mycket frisk luft och friluftsliv även för dessa två och deras rätta jag tog över. fram med iphonen.

på självaste usa:s födelsedag firade vi genom att vara på stranden. nä, vi firade inte, men vi var på stranden. hur jag kom dit har ni ju redan sett, men jag tänkte visa några bilder från själva målet.
här, på självaste strandvägen (vi cashar in 2000 sandkorn från alla som passerar) ligger vi numer. vi har ju fått flytta norrut ett par pinnhål, eller rättare sagt, ett par passager. det här är numer vår hemmastrand, det är ovanför den här nedgången vi kommer att bo om några veckor (åh, kan knappt fatta det).
varmt och gott när solen var framme, liiite kyligt när den gick i moln. barnen har lekt sig trött i vanlig ordning och jag tror att jag slumrade till vid ett tillfälle. inte helt fel.

nu tänkte jag däremot ta och gå och lägga mig, ensam. vill ni veta var min man är? på e6 norrut för att köpa en moppe! jodå, ni läste rätt. han har fått sig en rejäl 40-årskris... men om han lindrar den med mopeder och vespor istället för 20-åringar och skilsmässor så är jag lika nöjd jag.

bis morgen.



soon to be the big 40



sandkungen - det var hans pappa med när oliver bokstavligt talat tömt en stor snäcka på sand rakt ner i p's öra. gott då.



det här är minsan ingen badkruka! lite roligt, hon har haft den här bikinin sedan hon fyllde fyra tror jag (kan ha varit fem också), men jag tror nog att den börjar bli lite liten.



vi frågade oliver om han inte skulle bada?
"aldrig i livet" blev svaret på det. 

direkt efter jobbet gick vi raka vägen hem till mormor med blommor och sång. klart man måste fira sin mamma/mormor på födelsedagen! fast vi stämde upp till sång redan i morse på väg till dagis. var vi först mommo?
nu har vi precis kommit hem och fått barnen i säng. p har tagit bilen och ska spela lite fjollminton och jag ska trä en påse över foten och ta en dusch. sedan, sedan ska det kollas på vampyrer. inte många avsnitt kvar nu innan jag är ikapp.

foten har känts stadig och bra i dag, har kunnat gå nästan som vanligt. men nu saknar jag träningen. kanske skulle leta mig ner till helgen och känna lite hur det känns.
men nu ska jag bända loss min telefon ur alicias grepp och säga god natt. oliver sover redan, hoppas jag.

fem barn i åldrarna 1 till 8 på en och samma bild, stilla i mer än en nanosekund. går det? svaret är nej... 

vi har tillbringat största delen av dagen med min kusin och hans barn. vi har fikat, dansat och haft det så trevligt. och jag tror att alla barn var nöjda också. oliver somnade på fem sekunder när vi väl fått honom i säng.

nästa gång får vi nog ta träffen utomhus så att vi verkligen kan rasta av ungarna lite energi, för herregud om jag bara haft en bråkdel av vad dessa barn har så hade jag varit nöjd.

i dag har det varit kalas för min fina mormor, min alltså, inte barnens. hela 93 år fyller hon i dag. och min lilla mormor vaknade upp en liten stund och klamrade sig fast i mig och kramade mig så hårt så hårt och frågade vad jag gör! lilla mormor. jag både hoppas och inte att det blir ett år till...
många säger att det är hemskt att bli så gammal och bara ligga hela dagarna. inte se något, inte höra något. men det är ju inte hemskt, bara en del av livet. man kan inte få alla goda bitar utan de andra. man kan inte välja bort något som känns tråkigt/jobbigt utan man måste ta dem alla. det finns ju ingen som bara är de glada/frisk/roliga. jag blir ledsen varje gång jag hälsar på min mormor. det påminner mig om att åldras och att sedan dö. för hon är ju gammal nu. men jag kommer ju ihåg min mormor när hon var pigg, när hon bakade, lagade mat och tog hand om mig. hon passade mig när jag var liten, jag bodde hos dem ett tag när vi flyttade. min mormor är ju så mycket mer än bara den lilla gumma som ligger och gömmer sig under filten. så för min skull och för hennes skull så åker jag dit. jag håller henne i handen och jag klappar henne på kinden och jag hoppas att hon vet att jag gör det, att hon känner att jag är där. jag skulle aldrig stå ut med mig själv om jag inte gjorde det.

annars har vi använt eftermiddagen till att fika på våfflor tillsammans med morbror P och Susanne. det har blivit en helg som vi tillbringat med familjen, en medlem per dag kan man säga. och det är väl skönt det också. att bara träffas och inte göra något särskilt alls.

nu är det däremot dags att få upp oliver ur badet innan han luckras upp helt. och så kör vi söndagskväll på det.

jag hoppas att ni haft en fin helg.

en timmas promenad utmed havet var precis vad jag/vi behövde i dag. huvudet känns rensat (tomt) och det hettar fortfarande i kinderna. som p sa, öppna nu munnen så att ni får rejält med frisk luft med tanke på hur friskt det blåste nere vid havet. och tårarna, ja de forsade på kinderna.
men härligt var det och alicia ville i vanlig ordning inte åka hem. vi har lovat att återkomma i morgon, men då får vi nog först köpa ett par nya vantar till mig, stickade vantar var jädrar i det kallt ska ni veta...

visst fotade jag fler bilder på stranden än bara den på barnen. självklart.
det tog en liten stund innan barnen såg det, men när de väl upptäckt allt skum fanns det inte tillräckligt med tid att springa igenom allt. och p och jag konstaterade att det här var nog den enda gången vi skulle få se oliver springa mot vattnet istället för från vattnet...



den gamle och havet



närmast klockan finner man de coolaste av de coola i tylösand. i alla fall tror de som ligger där det...



finns det något vackrare än havet? 



sanddynerna var alldeles urgröpta av allt stormande



fascinerande. och skrämmande.



nästan så att man skulle kunna tro att det var i grand canyon alicia klättrade runt... bara nästan.



många kliv i en liten person



man skulle kunna tro att han längtar efter att få bada, men i själva verket tittar han på en man som faktiskt badade och tycks tänka:
"hur hur hur kan man vara så dum?"



min finaste alice

Vi startade söndagen med att hoppa in i bilarna strax efter 8 på morgonen. Tack och lov hade vi flyttat klockan, den där timman var guld värd.

Anledningen till att vi körde två bilar var två, dels så har vi sålt vår Tommelilla fåtöljer till P's bror och fru. Han har i alla år sagt att om jag ska göra mig av med dem så vill han ha dem! Sådant glömmer man inte bort så han fick upp till bevis och ta emot dem. Men vi kan ju inte vara helt utan, nää, något måste vi ju sitta på. 
Första stoppet blev alltså Ikea Jönköping. Genom att gå bakvägen förhindrade P mig från att titta på något annat än tag-själv-lagret och kasta ett öga på julpyntet och rycka två blockljus i rena förskräckelsen att komma ut utan ljus av något slag. Lite blommor fick vi också tag på, två till oss och en var till P's föräldrar. HUR kan man sälja orkidéer för 49:-

Vid det här laget var det en bra tid för lite kaffe, synd bara att kaffet smakar URK på Ikea. En halvkopp och ett toalettbesök senare skulle vi köra vidare. Om det inte vore för den lilla godsherren som vrålade efter korv så det blev ytterligare en omgång i cafét innan vi kunde styra ut på motorvägen. Oliver satt fram i sin stol och på så sätt hade jag varma goa små händer att krama nästan hela vägen. Alicia fick åka med pappa och var lika nöjd med det.














Jag försökte mig på en spegelbild, men ack vad sliten man kan se ut. Och ja, jag har faktiskt tagit bort ett par rynkor i pannan. Gör mycket mindre ont i Photoshop än på en klinik...

Nästa stopp blev alltså Östergötland och P's pappa. Där blev det kaffe (mycket godare) och en lätt lunch. Barnen tog sig en tur i trädgården och fick skaka av sig lite stillasittande och få lite frisk luft. Vem hade inte behövt det?





Sedan for vi vidare till P's mamma där det blev middag och efterrätt och efterrätt. Vi hann med att sitta och prata, lyssna på barnen som bildade ett band med lite annorlunda musikstil, testa bowling med kinekt (Oliver fixade detta galant när han slapp hålla i någon fjärrkontroll med knappar som måste tryckas ner).

Tiden gick som vanligt fort och eftersom mörkret föll en hel timma tidigare så var det dags att styra söderut vid 19-tiden. 

Och hem kom vi, tillslut. Oliver sov nästan hela vägen hem och jag satt med mina lurar på och lyssnade på Jillian's podcasts till jag fick skavsår i öronen... Väl hemma fick vi en del att bära upp, men mer om det lite senare. Nu ska jag ställa mig och steka lite plättar till barnen. Själv längtar jag efter en god omelett.

I gårdagens tidning fångade mitt öga annonsen från SF. Och såg att de visar knatte-bio med Alfons Åberg. Endast 40 minuter lång och till en kostnad av 30 kronor per biljett bestämde jag att det var dags att ta med Oliver på hans första bio.
Och OH vad han har väntat. Det här skulle ju bli SÅ "looligt" som han själv säger. Tills jag insåg när vi satt oss, Oliver vet nog inte ens vad bio är. Bio är ju inget ord som enkelt betyder film när man inte aldrig har varit på det. Så när vi förklarade att det skulle bli film där bakom gardinerna så blev han ordentligt mycket gladare. För när han satt där och åt popcorn så undrade han nog lite vad det hela handlade om...
Och det var "wow" och det var "looligt" och det var "doolt" på en och samma gång.

I dag har vi haft finbesök av Maria och flickorna. Ett paket har jag också fått vars innehåll nästan fick mig att börja gråta. ÅH så fint! Jag ska visa er senare.
Äppelkaka och kaffe, saft och muffins. Små prinsessor på rad och en ballerina-wannabe (Oliver i tyllkjol) har vi fått se.
Och eftersom den ena prinsessan skulle på kalas fick det blir ett extra tag med locktången.


Tack snälla söta ni för besöka och paket!


Princess in the making!