Eskalera

2010-04-27 @ 19:20:10
Man trodde nog inte det skulle kunna bli så mycket värre. Tror nog att jag inte skulle ha tänkt den tanken. Efter att mommo tittat in på en kopp kaffe och barnen blev som de brukar vara eskalerade det hela efter en sväng på stan. Alicia retade sin lillebror till den milda grad att han blev tvärilsk tog ett rejält grepp om luggen på henne! Då hade jag redan bett henne låta honom vara ett antal gånger så jag förstår honom, ibland får man skylla sig själv. Men visst, det gjorde ont och det lossnade lite hår från skalpen!

Väl hemma hela högen gjorde jag det! Äntligen! På med löparkittet och ut i spåret! Pulsklockan var på och halvvägs hade jag så j*vla ont i revbenen att jag nästan storknade. Av med pulsbandet och så gick det bra igen. Man ska nog inte spänna det SÅ hårt, va? Så det blev 4 km på ungefär 20 minuter, det kändes jäkligt bra i benen! Hade det inte varit för smärtan hade jag nog tagit ett varv till.

Väl hemma slutade Oliver sin kväll med att bita mig i armen! Jäkla unge! P kände vibbar tidigare att han skulle bita honom i axeln, men gjorde det aldrig. Han bet mig istället! Så nu har jag ett blåmärke som minne av helvetets dag två (igår var han lika jäklig).

Och nu! Nu ska P ut och springa sin runda! Ser ni någon som förvirrat stapplar runt Nissan så ge honom en spark där bak (inte NER i Nissan nu utan framåt). Barnen SKA sova (enligt mina planer) och jag ska skriva en jobbansökan (gissningsvis en av kommande 100 eller så). Och så blir det en promenad bort till mommo med lite leverans av prytlar och tidningar! Och är jag riktigt jäkla effektiv så kanske jag hinner läsa lite till i boken!

Men nu måste jag sätta lite fart, av någon konstig anledning så blir saker och ting inte bara gjorda. Man måste visst göra dem själv också?! Har ni hört något så dumt?

kommentarer

kommentera inlägget:

namn:
remember me

e-postadress: (publiceras ej)

url/bloggadress:

kommentar:

trackback
RSS 2.0